De korta stunderna av humor

Imorse åkte vi mot skolan. Jag och den underbara åtta-åringen.

Vi for igenom ett vägarbete.

– Pappa!

– Ja.

– Det där skall nog jag jobba med när jag blir stor.

– Ehhh va? Köra grävmaskin?

– Nej, ha sådan där självlysande dräkt och vara ute och gräva och så…

– Ok, varför då?

– Jo, man får massa frisk luft och så..

– Mmmm, men tror du inte det blir kallt och tråkigt på vintern?

– Jo men då kan man dricka varm choklad och fika lite 🙂 Titta på han där, han har en termos och står och värmer sig.

– Höhö, ja fika gör de nog mest hela dagarna!

– NEJ DU, det gör de inte. De jobbar också faktiskt, annars skulle ju vägen aldrig bli klar. Eller hur?

– Nej just det, det skulle den ju inte….

 

En onsdag mitt i veckan

-Pappa, vet du att…

-Pappa, jag tycker att…

-Du pappa, i skolan idag…

-Pappa…

-Pappa…

-PAPPA!

-Ja, min älskling.

-Du LYSSNAR ju inte?!

-Jo det gör jag men nu har du pratat oavbrutet i två timmar så pappa måste tänka lite för att hänga med i resonemangen.

-Meeeeh, föräldrar…

Oväntat besök

Dottern höll på att klia sönder huvudet natten mellan lördag och söndag.

Med andra ord var det bara fram med luppen och börja undersöka. Och jojomensan, småjävlarna hade fått fäste i hårbotten.

Eftersom man är en ordentlig man 🙂 har man ju medel i medicinförrådet för sådana händelser. Fram med paranix och luskam.

Det tar ju sin lilla stund och lite gråt och tandagnissel var det innan vi kom överens om att det inte fanns några alternativ. I slutklämmen på kammandet frågade så min dotter följande.

– Pappa, hur kommer lössen in i halsen?

– Halsen? Hur menar du?

– Ja, när man har halsfl(ö)ss?!

Humor mitt i eländet kan man säga.

 

Gårdagens bästa

Nattis: – Va, har Zlatan börjat i Sverige igen, pappa?

Jag: – Ja, han spelar i landslaget igen och är lagkapten.

Nattis: – Så han har slutat i Milan?!

Hipp hipp

HURRA.

Idag firar jag (vi) världens bästa 8-åring.

Grattis min lilla prinsessa

Små små ord

Jag vet att jag skriver mycket om den minsta i skaran men saken är den att det ena efter det andra som kommer ur hennes mun är obetalbart.

Allt det som saknas hos de andra, något större varianterna, har hon fått tilldelat sig.

Fina fina ungen 🙂

Underbara unge

Vi pratade igår, den lilla med ruffset och jag.

Herregud vad jag älskar det barnet. Hennes svar och diskussioner är magiska. Det man minst anar poppar ur henne som om det vore en självklarhet och redan bestämt.

 

Kvinnan i mitt liv

Hon sover bredvid mig. Lugn och harmonisk.

Vi äter frukost ihop. Hon ser på mig med sina blå ögon, lite under lugg så där som de gör.

– Du Pappa, du vet att jag älskar dig va?

– Ja Grodan, det vet jag. Och jag älskar dig, nu och för alltid.

Hon ser på mig, rakt igenom mig när det inte är ok. Hennes lilla hand söker sig till min, hennes små kärleksförklaringar skjuter prick på mitt hjärta.

När annat är sådär så känns det ändå fantastiskt.

Slarv och tillrättavisning

Onsdagmorgon innebär lite tidigare lämning till skolan då första lektionen är gymnastik.

Imorse letades det efter ett par speciella shorts. Svarta med BK30-logga.

– Pappa, jag hittar dem inte (stående mitt på golvet i sitt rum).

– Nej, var hade du dem senast?

– Det kommer jag inte ihåg.

– Du hade dem på simhoppsträningen i söndags, när ni värmde upp!

– Ja, just ja.

– Precis, var gjorde du av dem då?

– Ehhhhh la dem på läktaren.

– Ok, och sedan la du dem i väskan?

– Njjjjaaa nej, tog inte du dem?

– Nej mitt lilla sockergryn (nåja) det gjorde jag inte. Du får lov att hålla rätt på dina grejor Nattis.

– Pappa! Ibland tror jag att du glömmer att jag faktiskt bara är sju år.

Visdomsord från en 7-åring

– Du pappa, pengar de är till för att köpa presenter och mat för, resten kan man spara på banken!

När jag pressade lite hur hon tänkte, funderade hon en stund och så kom det mer.

– Alltså, presenterna är det viktiga. Mat kan man ju alltid få hos grannen eller farmor & farfar.

Japp, problemen är lösta. Ska ringa mor och far senare och höra om det är ok att vi kommer på middag i morgon 🙂