Ja, jag vet inte jag. Är det så fruktansvärt intressant så att hela Sverige stannar upp och all media fylls med längder, vikter och all annan smörja.
Vi kanske ska vara glada, framför allt för att det verkar föddas friska barn i landet (även om föräldrarna är bördiga från Ockelbo eller från han som är kung 
i noppes bar).
Tycker det är precis lika intressant som att få veta att Charlotte Perelli skaffat sig en ny gubbe, som dessutom råkar ligga i skilsmässa. Herrejävlar vilket scoop.
Tänkte ordna lite kanaler hemma, ni vet fotbollskanaler och sånt.
Kontaktade Com Hem eftersom de tillgodoser oss med de analoga nätet. Som självfallet kostar 149 kr / månad.
Ordnade en box från dem och de var så snälla att de bjöd på box och ett XL programpaket i hela 2 månader utan kostnad.
Samt alla kanaler de har i en vecka. Igår tänkte vi bestämma hur vi ville ha det.
Dvs det analoga (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, TV4 sport, barnkanalen och någon till) som vi betalar för samt att vi i boxen ville ha viasatsportpaketet för 219 kr.
Men nej det gick inte. Man måste också ha minst ett medium 8 favoriter också. Det kostar 189 kr till och då får man (trumvirvel) 1, 2, B, 24, 4, 6, 1HD, 2HD, Axess och kunskap.
- VA? Så jag ska betala 189 kr till för kanaler jag redan betalar 149 kr i det analoga? – Ja, så funkar det. – Mmmmmm, NEJ så funkar det inte hos mig. Ni kan behålla era kanaler. Tror att det finns andra som kan leverera bättre lösningar.
Hejdå, hejdå ComHem
När man halvligger där i soffan och kollar någon bra film så kommer det en hand smygandes.
Den stryker lätt över min överarm.
- Åhhh vad mjuk du är min älskling!
Det är fan inte ok. Möjligen kan jag stå ut med att jag är len men inte mjuk.
Då kan vi det.
Annars är ju det här med vikten i kombination med renovering rätt intressant.
5 pannor på tre veckor. Värsta kuren, ge mig mer jobb och sexpacket är inte långt borta.
Fast det är klart, den där svängen med 40 graders feber kanske hjälpte till också.
Och febern slipper jag gärna.
Jag skriver inte ihjäl mig just nu.
Vi renoverar.
Skitnära att det blev ett rosa tak men tyvärr fick det stå åt sidan för en fondvägg för 2500 kronor.
Tvåtusenfemhundra, tur att man fick lön den här månaden.
Jag blev heller inte uttagen till att skriva för byns dagstidning.
Det grämer mig lite för jag känner att jag inte la manken till.
Dessutom hatar jag att förlora.
Kram / hobbysnickarn
Sitter framför den nytända brasan och njuter lugn och Lars Kepler.
Dömd till ett faderskap utanför.
Inte av domstol utav av en vuxen person med utbildning inom barnavården.
En människa som varje dag tar hand om andras barn. Som skall hjälpa dessa barns föräldrar i sin uppfostran och stödja dem.
Denna människa har anklagat mig för det näst värsta efter pedofili, åtminstone i min bok.
Det som förvånar mig i hela detta senaste kapitel i boken om mitt liv är avsaknaden av myndigheter som hjälper mig, alltså farsan.
Det var återigen tomma ord från en krullig fetsäck som sitter i sin stol och säger:
- jag tänker så här…
- och du ska veta att du alltid kan ringa oss om du behöver stöd eller har frågor…
När jag sedan ringde så var svaret.
Vi har lagt ner detta ärende, du får vända dig någon annanstans.
Det är frustrerande att som pappa inte träffa sina barn men det är fanimig än värre att vara misstrodd och dessutom inte få någon hjälp överhuvudtaget. Det är otroligt vad lite utrymme det finns för oss pappor att göra motstånd. Instanserna finns, deras uppgift är att hjälpa till. Alltså hjälpa alla inblandade. Men det fungerar inte så.
En god vän till mig sitter i samma situation som jag suttit i och det är som att se reprisen av en riktigt dålig film. Den stora skillnaden är att min vän gått ett steg till och anlitat advokat. Med andra ord det som jag valde bort. Tyvärr är det så att hittills har det inte hjälpt min vän överhuvudtaget.
Man kan ju tycka att det är upp till var och en att kämpa för sin sak. Men ska det verkligen vara så?
I mitt fall är det så att jag har upplevt både och. Det övergår mitt förstånd hur det kan skilja galaxer mellan dessa två separationer. Vad jag menar är att jag är samma person men motparten är en annan. Är det verkligen mig det är fel på då? Är det verkligen jag som förstört relationen eller är det någon annan?
Jag gjorde ett val som jag är oerhört glad för idag samtidigt som det nästintill krossat mig.
Man kommer till en punkt när man inser att man har två möjligheter.
Lägga sig ner och dö eller stå upp, sträcka på sig och meddela världen med hög röst att JAG ÄR BRA och vad alla andra tycker är helt ointressant.
Jag, en stolt farsa.
Det kom en förfrågan med önskan om prov på 2200 tecken.
Nu rullar tankarna runt.
Ett liv utan slut. En kärlekssaga som går in på andra versen.
Jag fick en fråga för massa år sedan. Den handlade lite om det där med frikort. Eller, inte riktigt utan mer vilka tre kändisar/skådisar/tjejer är vackrast, mest spännande och så vidare.
Jag svarade såklart, brutalt ärligt kan tyckas men frågar man får man stå ut med svaret.
Något år senare gifte jag mig med svaret. Man kan säga att vi körde en livstid på ett år. Förlovning, barnbakning, giftemål, husköp, totalrenovering. Lågan slocknade och vi hittade inte varken bränsle eller tändstickor för att få igång den igen. Då och där, var jag sjukt besviken. Jag tyckte inte vi kämpade, dessutom snöade jag oerhört mycket in på att det var mitt fel. Efter den första distansen vände det såklart och blev 100% hennes fel. Det gick självfallet över också. Mitt liv tog andra vändningar. Jag träffade människor som fick mig att se livet på ett annat sätt. Att till exempel ta livet på uppstuds ibland är en befrielse.
Sedan hände något som fick mig att sjunka rakt igenom isen. Lite som känslan av att hålla på att drunkna kan jag tänka mig. Det bara snurrade runt mig, som en karusell utan slut. Hur man än försökte trycka på nödstopp så hände det ingenting. Faktum är att om det inte vart för en enda liten kommentar så hade nog livet tagit en annan vändning där, (Jag vill inte att andra ska ta illa upp, för all den hjälp jag fått från er har varit fantastisk) men som sagt hade inte Hon stått bakom mig hade det gått fullständigt åt helvete.
Nu blev det som tur är inte så.
På något sätt fanns åter en spänning, en liten liten gnista. Av en händelse fick jag besök en fredagskväll och vi pratade till kl 5 på morgonen. Samtalet var helt otroligt. Vi klargjorde för varandra hur vi hade kännt, varför det tog sådana vändningar. Ingen ilska, inga anklagelser bara konstateranden.
Jag tror att vi från början var ämnade för varandra men vi glömde bort att ha tillräckligt med torr ved att hålla elden igång med. Jag tror och hoppas att vi lärt oss läxan. Snart har vi ett rött hus med vita knutar. Vi har en gemensam dotter som är helt underbar.
Det var bara det.
I onsdags, den 9/11, firade vi en 9 årsdag som egentligen inte finns men som det kändes bra att fira ändå.
God mat, lite bubbel och en härlig diskussion med den äldre om ledsamheten där i mörket den kvällen för nio år sedan.
Kärleksfullt och fantastiskt mysigt.
Idag, 11 11 11 firar vi en enastående 40-åring.
Grattis finaste Vicktoria.
